I stort bekräftas den bild som vi tidigare sett – Södra skärgården hade en väldigt bra befolkningstillväxt t o m 2001. Den stagnerade därefter under många år.
Först 2015 fick vi en högre befolkningssiffra än 2001. Detta samtidigt som befolkningen i Göteborg som helhet ökade mer än någonsin. Sedan 2015 har vi dock haft en marginell befolkningsökning. Befolkningsförändringar kan förklaras av två faktorer; dels födelseöverskott (födda- döda) dels flyttnetto (inflyttade-utflyttade).
För skärgårdens del kan det troligen handla om en sjunkande inflyttning som orsak till vår uteblivna befolkningstillväxt sedan 2001 och vi har svårt att se någon annan förklaring än att det, åtminstone till stor del, beror på bristen på parkeringsmöjligheter på Saltholmen. Det beror i varje fall inte på bristande bostadsbyggande i skärgården.
Det har under denna period byggts fler hus än vad befolkningen har ökat. Det vi ser är alltså en samtidig utglesning av boende i det befintliga bostadsbeståndet. Byggande leder alltså inte alltid till befolkningsökning, vilket är en vanlig missuppfattning.
Till viss del kan nog befolkningsstagnationen också förklaras av den stora inflyttningen från 80-talet och fram till sekelskiftet. De som flyttade in då bor kvar samtidigt som deras barn blivit vuxna och flyttat hemifrån. Det är inte en ovanlig följd av ett sådant inflyttningsmönster.
När det gäller ålderssammansättningen är de diagram som statistiken visar på ytterst intressanta. Det är närmast tragiskt att konstatera att samtliga åldersklasser upp till 49 år minskar stadigt, medan de äldre ökar sin andel och speciellt från 60 år och uppåt. Detta är en typisk glesbygdsutveckling. Den måste brytas om vi ska kunna tala om en levande och livskraftig skärgård!
Här kan du se de statistiska sammanställningarna. Källhänvisningar finns i respektive dokument.